I den hittills största svenska studien på området visar vi i HPI-gruppen på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, på samband mellan förändrade levnadsvanor under covid 19-pandemin och högre risk för psykisk ohälsa. I mars förra året kompletterade vi våra hälsotjänster med specifika covid-frågor som ligger till grund för den här studien.
Resultat från studien visar
- Mer än var fjärde person rapporterade mer stillasittande, mindre vardaglig fysisk aktivitet och mindre motion/träning under den första vågen.
- De som förändrade sina levnadsvanor, såväl negativt som positivt, gjorde det i större utsträckning under våren 2020 (första vågen) jämfört med hösten 2020 (andra vågen).
- De som förändrade sina levnadsvanor skiljde sig mellan kön, ålder och yrkesgrupp.
- En försämring av levnadsvanor var tydligt relaterat till upplevd psykisk ohälsa som hälsoångest, generell ångest och nedstämdhet.
Dessutom visade resultaten att de som hade mycket tid i ”mentalt passivt” stillasittande på fritiden (slösurfande på mobilen och tv-tittande) hade starkt samband med upplevd psykisk ohälsa, medan inga liknande samband sågs för de som satt mycket med ”mentalt aktivt” stillasittande (arbetsuppgifter, läsa och lösa korsord) eller vid socialiserande (vid måltid, prata med vänner eller familj).
Skillnad mellan grupper i samhället
– Kvinnor och universitetsutbildade försämrade i större utsträckning flera av sina levnadsvanor jämfört med män och de utan universitetsutbildning. Personer över 60 år förbättrade flera av levnadsvanorna jämfört med personer under 60 år. Dessutom hade personer med högre utbildning i större utsträckning både negativa och positiva förändringar av levnadsvanor jämfört med personer med lägre utbildning. Detta speglar sannolikt vilka som är mer benägna, men också faktiskt har möjligheten, att göra förändringar i sina levnadsvanor i dessa situationer, säger Victoria Blom, docent vid GIH och studiens förstaförfattare.
