Den 27 oktober är det skyddsombudets dag. En dag värd att fira men också en dag för eftertanke kring hur medarbetarnas arbetsmiljöfrågor skall säkras även i framtiden till gagn för både dem och arbetsgivarna.
Förr i tiden gick arbetsmiljöproblemen oftare att se och ta på. Det kunde till exempel handla om en fabrik där man riskerade att förlora fingrarna i en maskin. I tjänstemannasektorn, men även mer och mer inom kollektivsektorn, är den stora utmaningen på senare år att råda bot på de organisatoriska och sociala arbetsmiljöriskerna som har en helt annan karaktär än de fysiska. Detta innebär att man behöver koppla samman kunskapen från de fysiska problemen, metodik och samverkan, till att omfatta också organisatorisk och social arbetsmiljö.
Minskat intresse för skyddsombud
Vi vet att mellan 2012 och 2020 minskade andelen skyddsombud inom LO-förbunden medan förbunden inom TCO och SACO ökade sitt antal skyddsombud något. Under denna period ökade också antalet sysselsatta. Så intresset för att vara skyddsombud har minskat i de kollektiva arbetstagarleden. Orsakerna är säkert flera till denna förändring, till exempel:
- Andelen arbetsmiljöfrågor som handlar om organisatoriska och sociala frågor, tidigare benämnda psykosociala, har ökat kraftigt och kunskapen i att förebygga och hantera dem har inte riktigt hunnit med vare sig på lagstiftarens bord eller ute i organisationerna. Detta har ökat kompetenskraven på skyddsombuden i dessa frågor.
- I globala organisationer styrs inte alltid arbetsmiljöarbetet utifrån svensk modell utan med globala förtecken. Det leder ibland till att skyddsombuden inte kommer med i det långsiktiga arbetet för en hållbar arbetsmiljö och att arbetsmiljöarbetet inriktas mer på friskvård och inte på hälsa och arbetsmiljö. Ibland är det här mycket svårare att få kontakt med ledningen, vara proaktiv och ha någon form av samarbete.
- Det förekommer fortfarande ett ”vi och dom” på en del arbetsplatser i Sverige. Ibland är det arbetsgivaren som inte ser uppdraget som skyddsombudet har som givande för företaget, en annan att skyddsombud ibland inte håller sig inom ramarna för uppdraget och kan, även om det är sällsynt, upplevas som hotfulla eller besvärliga av arbetsgivaren.
Ett gemensamt uppdrag
Eftersom samverkan är den form som vi i Sverige bakar vår hållbara arbetsmiljö i, så är kunskap om varandras uppgifter och det gemensamma målet en bra väg till att förstå att skyddsombudet är en viktig del av arbetsgivarens systematiska arbetsmiljöarbete. Även om skyddsombudet tillhör den fackliga organisationen.
Hur får vi då denna kunskap? Den får vi genom att chefer och skyddsombud går tillsammans på utbildningar i hälsa och arbetsmiljö. Då får man samma bild av både uppdraget, vägen och målet med samverkan i arbetsmiljöfrågor. Det är nämligen så att i grunden så har man samma mål, ett hållbart arbetsliv, även om vägen dit kan beskrivas på olika sätt. Om båda parter också ser att ett hållbart arbetsliv innebär en bättre produktivitet för arbetsgivaren och sannolikt tryggare anställningsförhållande för arbetstagaren samt att minskad mängd ohälsa och olyckor påverkar samhällets resurser positivt så är saken klar.
Tyvärr finns det både arbetsgivare och fackförbund som tycker att chefer skall gå för sig och skyddsombud för sig. Det är ett kontraproduktivt sätt att tänka. Tänk om förbundskapten Janne Andersson skulle ge enskild taktik till sina olika lagdelar och utan att ge dem taktiken för övriga delar av laget. Svårt att nå framgång då, eller?
Skyddsombud behövs mer än någonsin
Så låt oss slå fast att skyddsombudet behövs än mer idag än för 50 år sedan. Arbetslivet och samhället är mer komplext och vi har stora utmaningar att hantera inom arbetslivet som uppstarten efter pandemin och den digitala utvecklingen. Skyddsombuden behöver hantera sitt uppdrag som det är tänkt och arbetsgivarna behöver ”släppa in” och ta hjälp av skyddsombuden tidigt i processen vilket gagnar alla.
Förutom att kompetensutvecklas tillsammans behövs det att man från lagstiftande myndigheter och fackförbund ser över och uppdaterar uppdraget och kompetensprofilen för skyddsombuden som skall verka idag och framåt. Då kan det också bli något lättare att locka nya till detta viktiga uppdrag.
De senaste 3–4 åren har jag märkt en ökning av arbetsgivare som vill ”banta ner” arbetsmiljöutbildningarna då ”cheferna har så mycket att göra” vilket också drabbar skyddsombuden. För mig blir det ett tecken på att man inte förstår allvaret och vinsten med systematiskt arbetsmiljöarbete. Om det hade gällt en maskin eller programvara hade man aldrig hoppat över en uppdatering, varför då göra det med uppdateringar kring hur vi hanterar humankapitalet bäst? Har man inte möjlighet att som chef få avsätta en dag vartannat år (snittberäkning) på kompetensutveckling i arbetsmiljö så har man ett annat problem, chefens arbetsbelastning är för hög. Då behöver chefens chef, kompetens i att hantera denna arbetsbelastning för att minska risken för ohälsa eller olycka. Den kompetensen kan man inte läsa sig till, den får man i en utbildning med mycket interaktion och överförd kunskap.
Arbetsmiljö och hälsa är en alldeles för viktig och allvarlig fråga för att hanteras oprofessionellt.
