Förändringen gick från 2,1 till 5,3 %, vilket är en ökning med 154 %.
Kombinationen hög kondition och normalvikt minskade under samma tid från 13,2 till 9,3 %, en minskning med 30 %.
Den negativa trendutvecklingen var mer uttalad hos män, yngre åldrar och bland individer med låg utbildningsnivå.
Låg kondition var den fjärdedel av deltagarna, som hade den lägsta beräknade maximala syreupptagningen. Hög kondition var den fjärdedel av deltagarna, som hade den högsta beräknade maximala syreupptagningen. Fetma innebär BMI (Body Mass Index) på ≥30 kg/m2.
Kombinationen av fetma och låg kondition visade starkt samband med kommande hjärt-kärlsjukdom, hjärt-kärldödlighet och dödlighet av alla orsaker, oberoende av andra etablerade riskfaktorer.
Att ha god kondition minskade i stället risken för insjuknande och död i hjärt-kärlsjukdom samt förtida död, speciellt hos individer med fetma. Den lägre risken hos deltagare med god kondition och normalvikt kunde översättas till i genomsnitt 1.5 års senareläggning av en första hjärtinfarkt och 1.3-3.3 års längre överlevnad kopplad till hjärt-kärlsjukdom.
Studien omfattade drygt 471 000 män och kvinnor i olika åldrar som i vuxen ålder deltagit i en Hälsoprofil. Under en genomsnittlig uppföljningstid på närmare 10 år inträffade 7 141 fall av hjärt-kärlsjukdom, 536 dödsfall relaterade till hjärtkärlsjukdom och 5 744 dödsfall av alla orsaker.
